Vår vändag börja int så bra..
Vincent börja hosta så att han had svårt att andas, man hörd på honom att han int fick tillräckligt me luft. De va så hemst o de tog int läng för mej att hoppa i kläder o åka iväg ti sjukis me honom. Då va klockan 23..
Han va helt lugn annors,men genast som han grät el had ljud lät han som en vuxen bisi me hurjade tobakshosta.
Sjukskötaren konstatera genast att han har laryngit, hengitystietulehdus. Hon sa att hon känner genast igen ett laryngitbarn, hon har själv barn som ofta får d.
Kuulemma får dom ofta pånytt om man engång har fått. O de kommer oftast åt pojkar.
Dom tog lite prover o gav värkmedicin som Bobi gärna drack (!)
Luftvägarna var opp men riktigt svullna. Så vi sku följa me o får han hostatack när han sover ska vi genast fara ut me honom att han får andas kall luft, o ha de int hjälpt på 15 min ska vi ti läkare. Hon sa att de e bara att ringa ambulans.
Men ja önskar o hoppas såå att d går om nu!
Nåttag kring 4 på moron slapp vi äntligen hem, för att gå o sova, trodde jag.
Men Vincent kan int sova om han e för trött, han knycker till i sömnen genast när han börjar somna o vaknar till o börjar gråta. Så d gjorde han resten av natten. Mellan 6 och 8-9 sov jag me honom i kainalon den natten. I någo skede steg vi sen opp o gick o sova på soffan, o då va han vaken o jag gav kortison litkun dom gav med oss. Hon varna att den smakar hemst illa att de lönar sej ha saft att ge efteråt. Bobi slurpa i sej litkun på nolltid o titta på mej att "vadå, ska ja int få mera?"
Dagen gick bättre, han har varit pigg o glad, hostar ganska mycke. Hoppas natten går bättre nu!
