..att handla med en hand! Med ett barn sovande på ena armen skötte jag handlande, betalande, packande o drog opp Erin som lå o skrek på golve överallt i butiken o ytterom.
O int sluta hon skrika när vi kom me bilen hem heller, skrek o skrek medan ja bar in först matkassarna, sen ut o söka en unge o föra in, sen parkera bilen o söka andra ungen o gå in. Skriket håller ton fortfarande men nu låter de mera som ett vrål. En halvtimme senare när ja lagat lunch åt ungana skriker hon fortfarande, Bobi äter med god aptit o ja ber Erin komma o äta men int kommer hon. Selvä, ingen tvingar henne äta. Men int får hon någo annat heller! Hon tjuter ännu en stund o sen far hon ti sin säng o stänger dörrn. Hon tystnar!
Ska man kalla dehär envishet eller trots?! Hoppas verkligen de går om för ja blir snart galen.. o de att ja e ensam med dom 24/7 nu gör ju int saken bättre heller.
Perusdag som småbarnsmamma, ingenting o ingenstans kan man göra/fara UTAN skrik.
HUHHU!!!
