Tar tillbaka dedär ja skrev om inget gnäll o sovit nätterna... Vet int hur många gånger ja ha vari opp me Vincent inatt o försökt trösta honom, o sen ännu alla pappas gånger också! PLUS att han bestämde sej att vi sku stiga opp kl 6, snark...
Tog honom breve mej på soffan o ligga i hopp om att han sku somna, men efter en och en halv timmes luggande, sparkande, klösande, rivande gav jag opp o förde honom i sin säng o då vakna storesyster naturligtvis,pigg o glad!
Nååh, man överlever...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti